Nadine Bergqvist Vecka 40

Hej!

Vecka 40 har jag äntligen tagit mig itu med att skriva lite manus. Min taktik är att översätta skriftmanus till bild. Så när manuset är klart så ska jag börja göra bildmanus tänkte jag. Jag har gjort inledningen till serien. Det är skrivet mest på ett sätt så att jag förstår. Jag börjar få upp en röd tråd över hur saker och ting ska utspela sig i storyn. Här kommer iallafall en bit av manuset jag har jobbat med:

"Jag vill förvandla min människa till sjöjungfru"

Manus:

Jamila som berättare: Över ett glänsande blå hav kommer ett skepp seglandes från horisonten. Skeppet är välkänt. Det är Water Phoenix Legacy, ett skepp tillhörandes den ökända besättningen havsfenixarna. På däck står min kapten. Hennes namn är Aisha. Hon har gjort ett riktigt namn för sig som kapten. Kaptenen  är  vad den nuvarande regeringen anser är deras största hot. Hon har varit med om många storslagna äventyr. Men den här gången ska det inte handla om henne. 

Den här berättelsen kommer faktiskt handla om mig. Mitt namn är Jamila. Jag är kaptenens högra hand och rådgivare. Faktiskt, så ska inte den här berättelsen bara handla om mig...

Berättare: Plötsligt får Jamila en dusch av havsvatten över sig. 

Jamila: Det här är inte sant! 

Berättare: Hon går mot babord och lutar sig över kanten och tar ett djupt andetag för att skrika...

Jamila: Följer du efter oss fortfarande?! 

Lyn (en pirat i besättningen som råkar sitta vid babord): Dig Jamila! Haha! Hon följer efter dig!

Jamila: Det här är inget skämt Lyn! 

Lyn: Vet jag väl.

Jamila: Ändå beter du dig som att det här är roligt. 

Lyn: Det här är inte alls roligt. Hahaha!

Jamila: Så varför skrattar du då?! 

Lyn: Se nu kommer hon upp för att hälsa på dig. 

Jamila som berättare: Som sagt... den här berättelsen handlar inte bara om mig... 

Berättare: Ett plask hörs och en sjöjungfru kommer flygandes upp ur vattnet.

Jamila som berättare: ...  utan också om henne.

Berättare: Hennes hår glittrar vackert i solen och hennes ögon lyser av kärlek och lycka. 

Raring: Hej fenskling! 

Sjöjungfrun Raring landar sedan i vattnet. 

Lyn: Hahah fenskling! 

Jamila: Ska hon börja säga det istället för älskling?

Lyn: Nu kommer hon igen!

Raring gör ett nytt hopp ur vattnet och landar på babord kant. Hon lutar sig fram mot Jamila. 

Raring: Hej min älskade. Vattnet är härligt idag. Ska du inte ta och bli en sjöjungfru tillsammans med mig? Så kan vi leva lyckliga och alltid vara med varandra. 

Berättare: Jamila knuffar helt plötsligt ner Raring i havet igen. 

Jamila: Nej fiskskrälle! Försvinn!

Lyn: Men nej, vad taskigt, varför knuffa du ner henne?

Jamila med ett rodnande ansikte: För att förra gången hon hoppade upp på kanten så försökte hon kyssa mig. 

Lyn med ett flirtigt ansiktsutryck: Försökte eller lyckades?

Jamila: Jag sa ju att det här inte var roligt!

Berättare: Under tiden har Raring ett samtal med en fisk under vattnet. 

Raring: Jag kan inte fatta att hon knuffa ner mig, åh så kallade hon mig för fiskskrälle! Kan du tänka dig? Jag är ju så mycket bättre än en simpel fisk. 

Berättare: Fisken gör en suckande grimas. 

Fisken: Du kanske kan försöka locka på henne med din skönhet. Det brukar sjöjungfrur göra. 

Raring: Okej, det ska jag göra!

Berättare: På skeppet står fortfarande Jamila och Lyn och pratar. 

Jamila: För sista gången Lyn, jag svänger inte åt det hållet. Inte för att det spelar nån roll. Hon är ju en sjöjungfru för tusan! Jag kan inte va med nån sjöjungfru. 

Lyn: Så varför ser du så generad ut? 

Berättare: Raring plaskar upp på en närliggande sten. 

Raring: Hallå fenskling! Vad tycker du om mina nya snäckskal? Sitter dem bra på mig?

Jamila med generat uttryck: Dem sitter byst... jag menar bra! Dem sitter bra på dig! Men lämna mig ifred nu. Åh sluta följa efter mig!

Berättare: Jamila går sin väg. 

Lyn: Haha du tänkte säga att dem "sitter bystigt"! Då vet vi vad du kollar in! Åh du påstår att du inte svänger åt det hållet. 

Jamila: Hon frågade hur dem satt, såklart att jag kollade där då. Det betyder ingenting!

Detta är vad jag hunnit skriva. Efter att ha skrivit detta manus insåg jag att jag nog får sätta en åldersgräns på serien då den innehåller lite mer vuxna skämt. Jag tänkte att från 12 år och uppåt så blir det lite mer av en ungdomsserie. Jag ville också kolla med min basgrupp ifall dessa skämt var okej att ha. Yttre feedback är jättebra för att veta ifall ens skämt är osmakliga eller inte. Men som tur var sa min grupp att det var ett ganska milt skämt. Vi alla har väl varit där någon gång när vi tänkt en sak och råkat säga den och sen blivit extremt generade. Jag tycker att det kan skapa väldigt roliga situationer. I det här exemplet så bad Raring Jamila att titta på hennes snäckskaltopp och Jamila tänkte nog "vilket stort byst hon har" och råkade säga byst istället för ordet bra. Men som sagt, jag var osäker på om jag skulle ha med skämtet eller inte för att jag inte ville att det skulle vara osmakligt. Men min basgrupp tipsa mig om att ordet byst är ganska oskyldigt. Det beror på hur man skriver skämtet. Men vad tycker ni andra? Jag tar jättegärna emot synpunkter om vad ni tycker om inledningen. Ska skriva vidare den här veckan. 

Nu har jag haft fullt upp i livet där jag behövt besöka sjukhuset mycket och man blir extremt utmattad av att ha en kronisk sjukdom. Men jag har kämpat på. Nu i veckan så har jag mitt sista långa besök på sjukhuset. Efter det tror jag det kommer va lite mer fritt fram med tid till att skapa. Så jag hoppas på att få fram lite mer resultat.