Hej! Ska dela med mig att de två senaste avsnitten jag har tecknat till Hårda sanningar.
1. Att lägga barn. Det här vill jag ha med för att ge bakgrund till varför det är utmanande för den temperamentsfulla Mirja när hon ska få Hanni att somna. Det är också ett sätt för läsaren att få lära känna barnet Hanni.
Medan jag gjorde den tänkte jag på typ Instagram eller så. Där man kan lägga upp en fin bild av sig själv med läppstift till exempel. Och hur mycket det här skiljer sig från sånt.
Hoppas allas skapandeprocesser känns givande och meningsfulla. Kram!
1. Att lägga barn. Det här vill jag ha med för att ge bakgrund till varför det är utmanande för den temperamentsfulla Mirja när hon ska få Hanni att somna. Det är också ett sätt för läsaren att få lära känna barnet Hanni.
2. Den hårdaste sanningen i boken, får jag säga. Jag skrev i bloggen förra veckan om att Mirja hade det jobbigt i terapin efter att hon knuffat ut sitt barn från sängen (det var ju inte meningen, eller? Det är lite oklart i serien). Här är avsnittet där hon hanterar det hos sin terapeut.
Hoppas allas skapandeprocesser känns givande och meningsfulla. Kram!
Hej Malin!
SvaraRaderaJag har läst igenom föregående inlägg, inklusive första manuset! Riktigt bra story, och jag får någon typ av igenkänning trots att jag själv inte har barn. Men det känns som att jag skulle kunna bli Mirja om jag blev förälder.
Veckans serier är också nice, man får en bakgrund till varför Mirja puttade ner Hanni från sängen, och scenen känns ändå som något som absolut skulle kunna hända på riktigt!
Terapiscenen är också bra, jag gillar slutat när Mirja bara lessnar på att hon ska försöka tänka positivt och drar med en rejäl dörrsmäll :D Känns också det som en ganska rimlig reaktion, speciellt då hon mår så dåligt över det som hänt.
Ser fram emot att få läsa mer av serien och följa din process resten av terminen!
Hej! Verkligen underhållande att läsa och det känns träffande och modigt, på något vis. Gillar rappheten i replikerna och flödet i teckningarna. Gillar också med mannens förstående/uppgivna/lugna/förlåtande/kämpande stilla uttryck. Och också terapeuten med de inkännande/lyssnande "förstående" ögonen.
SvaraRaderaTack snälla Jenny och Joline för kommentarerna! Är så glad att få feedback.
SvaraRadera