Jennifer v.40


Hejsan!
I veckan så har jag jobbat på den här seriesidan där jag försökt få fram hur relationen var mellan mig och den där killen. Den är aningen mer mörk och dyster, men jag försökte få fram hur fjantiga samtalen kunde bli när han inte fick som han ville. 
Jag visade den för några vänner för att se om dom tyckte den var för grov eller något. Dom reagerade väldigt starkt och det fick mig att inse att situationer, som den i serien, får inte mig att känna något speciellt starkt. Det är dels för att jag pratat om denna relationen 1000 gånger i terapi, men också för att jag var med om såna situationer så ofta i flera år. Jag insåg att skillnaden är att mina vänner skulle bli förvånade om de ingick i en relation och något sånt hände. Medan jag skulle bli förvånad om det inte hände i en relation då det är det enda jag vart med om.
Men det var kul med lite variation och att prova på att göra en hel seriesida istället för en enruting. Det roligaste var att jobba med manuset då mitt fokus hela tiden var på att hitta det komiska i den hemska situationen. Det är kul när man kan se hur fjantiga argument och ultimatum som killen egentligen sagt. Jag vet i själva situationen så var de argumenten och ultimatumen som på liv och död. Men idag när han inte har nån makt över mig längre så tappar argumenten all sin kraft och det blir en sån stor kontrast i mitt huvud att det nästan känns komiskt allt samman.
Sen påminns jag om hur mycket jag fortfarande idag påverkas av den där relationen och då är det inte lika komiskt längre. Så det går upp och ner. Men jag tycker ändå det känns skönt på ett sätt att avdramatisera händelser med humorn, man får en liten distans till minnet samtidigt som man faktiskt bearbetar det ännu en gång, fast på ett annat sätt.
Så det har vart givande att testa lite nytt och gå ifrån enrutingen lite för att just kunna göra det lite mer allvarligt och gå lite djupare. 

Hoppas ni får en bra helg! <3 

Kommentarer

  1. Åh Jennifer <3 Vilket svin han var. Modigt av dig att teckna ner det här.
    Tänker på dina vänner som sa att de skulle bli förvånade om de gick in i en relation och något sånt här hände. Grejen är väl just att det inte händer precis när man gått in i relationen utan att det smyger sig på. Saker som verkar små liksom bryter ner en mer och mer innan det når den här nivån och väl där är det inte mycket kvar av en själv och en är liksom fast. Så har det i alla fall varit för mig. Skönt att du tog dig ur det och mycket bra beskrivet i serien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så bra förklarat! <3 det är så svårt att förklara för vänner som inte vart med om det, för hur jag än försökt så har dom ändå inte förstått hur jag kunde stanna så länge. Men det är som du säger. Man bryts ner bit för bit, sakta! eftersom allt negativt kommer ju inte på en gång. Sen tillslut så är det inte mycket kvar av en själv. Och det är när nedbrytningsprocessen gått ganska långt som vänner börjar lämna för att man förändrats och det är ju egentligen det värsta som kan hända just då för då blir man ju ännu mer fast med killen för alla andra försvinner ju. Det är sjukt hur en människa kan påverka en annan människa så otroligt mycket. Men det är skönt att varken du eller jag är fast längre! tack så mycket ! <3

      Radera
  2. Wow så bra jennifer! Han virker som et røvhul.. Så fint beskrevet. Og også ret sjovt, fordi det er så meget for meget, hvis du forstår hvad jeg mener? Godt arbejde, det har sikkert ikke været nemt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh tack! haha ja det blir ju det :) Nä men det är skönt nu efteråt när jag fått ner det på papper och ritat klart för då får man lite mer distans till det igen :)

      Radera
  3. Åh! <3 Så skönt att du slipper honom nu. Inte konstigt att man fortfarande påverkas efter en sån här relation. Jag påverkas fortfarande också. Mer än jag vill erkänna ibland. Jag tycker om att det är grovt. Det är starkt och du får verkligen fram vilket creep han var. Jag blir också känslosam för det är såhär det är i många relationer. Du lyckades bra med att väcka känslor hos läsaren. Starkt av dig att rita ner det här. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ibland kan det kännas lite jobbigt att faktiskt erkänna för sig själv hur mycket man verkligen fortfarande är påverkad. Men glad att serien väckte känslor! tack så mycket <3

      Radera
    2. Det gjorde den verkligen. :) Varsågod! <3

      Radera

Skicka en kommentar