Malin vecka 39.

Hej!
Jag kombinerar ju den här underbara kursen med att jobba. Just nu är det en arbetstopp på jobbet och jag grämer mig när det jobbet skär in i tiden jag har avsatt för distansterminen. Jag har ansökt om tjänstledigt en vecka i november för att jobba med serierna. Jag längtar definitivt mer efter den veckan än en klimatneutral semestervecka i ett varmt land.

Den här veckan jobbar jag med serier idag och imorgon fredag, fast fredagen blir kort på grund av global klimatstrejk. Jag håller fortfarande på att skriva manus. Jag kladdar och noterar i min utskrift av serien:

Ilskeormen. 

Jag skriver manuset i olika dokument i google drive. Det är ej korrekt manusformat. Men historien kommer ju framåt och det är huvudsaken. Här är ett nyskrivet avsnitt:

Kapitelnamn: Varför kommer du hit?

1. Psykologen och Mirja sitter i ett rum. Psykologen frågar: Varför kommer du hit? Mirja: Jag är ingen bra mamma. 
2.  Mirja börjar böla. 
3. Textruta: “10 minuter senare.” Mirja torkar rödgråtna ögon med en servett. Psykologen frågar: Vad händer i dig när du blir sådär arg att du puttar ditt barn? 
4. Mirja: Jag vet inte. Jag bara exploderar. 
5. Psykologen: Vad är det inom dig som leder upp till det här ögonblicket när du puttar Hanni?
6. Mirja: Jag ville tömma diskmaskinen och hon slet i mig. Psykologen: Ja, vad kände du då?
7. Mirja: Jo, jag var irriterad. Jag var trött. Men nog tänkte jag väl att jag kunde hantera det. Psykologen: Ja. Något som ofta leder till onödig ilska hos föräldrar är tänjandet. 
8. Psykologen: När vi går utanför våra gränser, när vi låter våra barn göra det vi egentligen inte alls vill, är det oftast för att vi inte vill ha bråk. 
9.  Psykologen: För att vi tänker att det är enklaste vägen att komma dit vi vill. Så tänjer vi oss som ett gummiband, försöker spela snälla fast vi inte känner oss så. 
10. Psykologen: Och rätt som det är brister gummibandet med en jättesmäll och all vår ilska och frustration kommer ut över barnet. 
11. Psykologen: Ska vi göra en övning? Mirja: Ja, mm.

Här ovan tycker jag berättelsen gör rätt för sin titel, Hårda sanningar.
Jag har tänkt mycket på hur det här skulle tas emot. Berättelsen på sätt och vis självbiografisk. Men den är ju också påhittad. När jag visade ett av avsnitten fick jag frågan om den var "based on a true story" och det var den svåraste frågan jag fått. Ja, grunden i berättelsen kommer från mina erfarenheter, samtidigt har jag gjort om det till något som inte kan läsas som mina erfarenheter, men det ska ju ändå vara "sant", alltså spegla verkligheten.

Hela originalmanuset finns här, det som jag just nu omarbetar alltså. All feedback är alltid välkommen.

Kram kram.