HAlloj (tänkte ta lite ledigt imorgon så min veckosammanfattning kommer nu)
Mensserien
Flyter på, väntar fortfarande på översättning. Har redigerat småfel i photoshop. Som sagt fortfarande ingen text :(
Här är sida 7-8:
Sida 9-15 kommer bestå av ren fakta berättat från en lärare. Så här är det mycket tomma space som ska fyllas med information:
Sida 16-17 visar den maskinen som organisationen donerar till skolor för att producera billiga och miljövänliga bindor samt hur det går till att tillverka en sådan binda med maskinen:
På sista sidan återgår berättelsen till huvudkaraktärens perspektiv och syn på framtiden kring menstruation. Den har jag bara gjort klart till hälften.
Jag har också arbetat en del med framsida (som också ska innehålla en pratbubbla) och baksidan (lite text om vad serien handlar om):
Hade velat ha svart bakgrund på fram och baksida men ja tänker att det kan sparas en hel del på bläck att låta bli (för kostnaden skull)
Vita hjältar
Den här veckan har varit lite av en svacka när det gäller detta projekt.
Jag är så gott som klar med textmanuset. Men jag är rädd för att jag är för hård, för dömande och ”taskig”…. Samtidigt som jag vill vara det för att visa den enorma ilska som bor i mig angående ämnet.
Jag vet att jag inte kan vara för hård för då blir det jobbigt att läsa… hm, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara… det är som att jag balanserar mellan att utmana den hipster-publik som antagligen kommer läsa min serie och samtidigt ”pleasea” dom…. som att jag egentligen inte får göra någon upprörd för då går allt åt helvette, som att leva på lånad tid i det vita rummet…. Bla baa blaaa…och det äcklar mig.
Kanske blåser jag upp det här för stort, min serie är inte så svartvit som man kan tro. Jag försöker va självkritisk och nyanserad, och jag tror jag lyckas med det. Jag vrider och vänder. Lägger det största ansvaret på system och traditioner inte individer. Jag sätter mig inte på höga hästar och dömmer… jag vill undersöka! Bla blaa
Men nu kommer allt tvivel och självhat. ”Vad fan har jag att säga? Vem tror jag att jag är? Vem fan orkar lyssna/läsa”….
Jag kryddar med humor för att lätta upp ämnet och för att det är så jag tar mig an saker och ting (precis som många andra här)… samtidigt är jag så jävla arg och trött.
Jag vet inte om något av detta går att förstå. Jag känner mig motarbetat av alla fast jag inte alls är motarbetad, förstår ni? Eller så är det händelser som jag bär med mig från tidigare, som bubblar upp i samband med att jag ska börja detta projekt. (som den gången på Stockholms universitet när det var opponering av min uppsats och allt slutade i att personer började diskutera huruvida rasism ens existerade i Sverige!)
ELLER SÅ ÄR JAG BARA EN sån jävla drama queen! Åh… öhhhhhhhhh TYST hjärnan sluta prata!
Känns skönt att kunna hålla på med ett annat projekt när det är lite jobbigt med detta just nu.
ja ja hej svejs ses via länk på lördag
Mensserien
Flyter på, väntar fortfarande på översättning. Har redigerat småfel i photoshop. Som sagt fortfarande ingen text :(
Här är sida 7-8:
Sida 9-15 kommer bestå av ren fakta berättat från en lärare. Så här är det mycket tomma space som ska fyllas med information:
Sida 16-17 visar den maskinen som organisationen donerar till skolor för att producera billiga och miljövänliga bindor samt hur det går till att tillverka en sådan binda med maskinen:
På sista sidan återgår berättelsen till huvudkaraktärens perspektiv och syn på framtiden kring menstruation. Den har jag bara gjort klart till hälften.
Jag har också arbetat en del med framsida (som också ska innehålla en pratbubbla) och baksidan (lite text om vad serien handlar om):
Vita hjältar
Den här veckan har varit lite av en svacka när det gäller detta projekt.
Jag är så gott som klar med textmanuset. Men jag är rädd för att jag är för hård, för dömande och ”taskig”…. Samtidigt som jag vill vara det för att visa den enorma ilska som bor i mig angående ämnet.
Jag vet att jag inte kan vara för hård för då blir det jobbigt att läsa… hm, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara… det är som att jag balanserar mellan att utmana den hipster-publik som antagligen kommer läsa min serie och samtidigt ”pleasea” dom…. som att jag egentligen inte får göra någon upprörd för då går allt åt helvette, som att leva på lånad tid i det vita rummet…. Bla baa blaaa…och det äcklar mig.
Kanske blåser jag upp det här för stort, min serie är inte så svartvit som man kan tro. Jag försöker va självkritisk och nyanserad, och jag tror jag lyckas med det. Jag vrider och vänder. Lägger det största ansvaret på system och traditioner inte individer. Jag sätter mig inte på höga hästar och dömmer… jag vill undersöka! Bla blaa
Men nu kommer allt tvivel och självhat. ”Vad fan har jag att säga? Vem tror jag att jag är? Vem fan orkar lyssna/läsa”….
Jag kryddar med humor för att lätta upp ämnet och för att det är så jag tar mig an saker och ting (precis som många andra här)… samtidigt är jag så jävla arg och trött.
Jag vet inte om något av detta går att förstå. Jag känner mig motarbetat av alla fast jag inte alls är motarbetad, förstår ni? Eller så är det händelser som jag bär med mig från tidigare, som bubblar upp i samband med att jag ska börja detta projekt. (som den gången på Stockholms universitet när det var opponering av min uppsats och allt slutade i att personer började diskutera huruvida rasism ens existerade i Sverige!)
ELLER SÅ ÄR JAG BARA EN sån jävla drama queen! Åh… öhhhhhhhhh TYST hjärnan sluta prata!
Känns skönt att kunna hålla på med ett annat projekt när det är lite jobbigt med detta just nu.
ja ja hej svejs ses via länk på lördag
Åh känner igen mig så mycket i det du beskriver i sista stycket om " vad fan har jag att säga" har vart en sån vecka för mig med och det suger. Men vi har ju faktiskt en hel del att säga eftersom vi känner behovet att få ut allt i en serie! Grymma teckningar! :)
SvaraRaderaTack för peppen!
RaderaHeja dig! Och vita personer får väl tåla lite uppriktighet. Hoppas du hittar modet och stödet att våga berätta det du vill <3 Mensserien är så grym!!
SvaraRaderaTack för pepp!!!
Raderahejjjjj! 1: kommer sakna dig idag!!!! massor!!! 2: är du med i fittlife gruppen på fb? för det är en kvinna där som brukar åka till nepal just och föreläsa om mens och dela ut menskoppar och visa typ vad saker sitter i fittan med mera, jag vet inte om hon är en vit hjälte men jag kan tänka mig det, fast en mer komplicerad sådan eftersom hon säkert gör nytta... obs har inte tänkt mkt på det här utan bara tänkte på det när jag läste ditt inlägg och tänkte att det kanske kunde va typ inspirerande att kolla upp henne. men jag har ju ingen aning om vilka perspektiv du använder. det var bara att det va som att hon eventuellt personifierade dina två projekt och det va intressant typ. om du inte är med i den gruppen så men vill kolla upp så skriv till mig så bjuder jag in dig. 3: så jävla snyggt blir det! 4: asså jag talar för alla vita: (jag har den makten) LAY IT ON OSS!! om vi inte kan ta det och se dualiteten i ett påstående om "en" "hel" "folkgrupp" så är det inte ditt problem. du är smart och har koll på de här frågorna. du kan säga vad du vill. PUSS GULLET
SvaraRaderaTACK! Ja jag har hört om henne, ska kolla upp gruppen, blev också intresserad om hon verkligen lyckas få kvinnor att använda menskopp i byarna för man måste ju koka koppen och det finns massa "kulturella problem" med det... massa renlighets grejer (religiösa grejer med att mens är smutsigt och inte ska visas för solen, vatten etc.). Det var därför den organisationen som jag gör serien till valt att satsa på engångsbindor... (ja vet att det inte är så bra för miljön) för flickor.
RaderaDu får gärna bjuda in mig!
Tack för att du talar för alla vita!
samt: vilken spännande maskin??? vaddå har dom den I skolorna typ??? eller va?
SvaraRaderaDet verkar som dom donerar själva maskinen och materialet ja. Maskinen är samma som den indiske Pad-mannen "skapade" googla pad man :)
RaderaHej, tack för ditt inlägg och att du delar med dig av mer än hur det går med projekten. Liksom kristillstånd och frustration. Såg precis ett avsnitt av black mirror som heter Nosedive. Avsnittet är en snurr på det här med att rankas efter likes. Kändes bara så skönt att du kan pysa ut i det här forumet angående ditt dilemma med att bolla din inre vrede med hur din eventuella publik kommer att mota den. Ärligt så vet jag inte hur du ska göra där, det måste du själv känna efter. För ibland är är vrede okonstruktiv, har olika lager. Vet bara att jag själv gärna skulle ta del av den.
SvaraRaderaDin mensserie är helt vacker, hoppas att projektet går i lås. Vilken fin bok/häfte att få tag på!